Frida Björkman

I måndags var jag nervös. Väldigt nervös faktiskt då jag skulle hålla i min första gruppintervju på IKEA. Hade tagit in 22 personer och måste säga att det gick sjukt bra. När allt var klart och jag satt på bussen fick jag lite av en adrenalinkick. Fattade typ inte förrän då att jag just nu är rekryteringsansvarig på IKEA. Alltså för 6 år sedan var det jag som satt nervös på en gruppintervju, min första intervju i livet där jag såg upp till de gulklädda. Inte hade jag en tanke på att jag inom 6 år själv skulle stå där som en ikeaian och representera IKEA. Helt plötsligt var JAG den som de var nervösa för. Jag som är världens snällaste, hur kan man vara nervös för mig? Men helt plötsligt slog det mig att det är jag som kan påverka deras möjliga framtid inom IKEA. Det är lixom jag tillsammans med cheferna som avgör om återkopplingen kommer bli negativ eller positiv. Då förstod jag nervositeten! Kan inte riktigt fatta att jag hamnade där där jag är idag. Är så JÄKLA STOLT över mig själv just nu och det känns helt fantastiskt. Nu förstår man verkligen att all slit och kämp som man genomlidit faktiskt är värt det!